”Oxenstiernska donationen” och ”Oxenstiernas samling”
Samlingen efter greve Gustaf Göran Gabriel Oxenstierna (1793–1860), son till skalden Oxenstierna, donerades till biblioteket år 1860 och har opera som sitt huvudsakliga fokus. Oxenstierna samlade över 300 operaverk i partitur samt omkring 800 i klaverutdrag – allt i samtida tryck och manuskript, inklusive autografer. Kollektionen omfattar även ett stort antal separata operaarior och ensembler i olika stilar och från flera länder. Sammantaget ger det en bred översikt över operans utveckling under mer än ett sekel, från cirka 1750 till 1858. En mindre del av samlingen består av kyrkomusik och annan instrumental repertoar.
Materialet har kulturhistoriskt betydelsefull proveniens. Exempel på tidigare ägare är drottning Ulrika Eleonora d.y. och kung Karl XIII, liksom framstående svenska operasångare som L.S. Lalin och C. Carsten samt en av akademiens tidiga ledamöter J. F. Hallardt.
Donationen är delvis uppdelad. Den sammanhållna enheten – den så kallade ”Oxenstiernas samling” med signum SO-R [sång-orkester-raritet] – består av två delar. Den ena omfattar verk för en eller flera röster och orkester och har separata operanummer vilka sorterats alfabetiskt efter tonsättare. Dessa musikalier är katalogiserade.
Den andra delen utgörs av ett trettiotal kolligatband med likartat innehåll och kan beskrivas som en samling av arior, både i tryck och i handskrift. Den är endast delvis katalogiserad.
Samlingen har fått sitt namn efter Oxenstierna på grund av att en stor del av musikalierna i den tillhört honom. Det är dock inte en renodlad donationssamling, utan innehåller även liknande operamaterial från andra håll, bland annat från Johan Fredrik Hallardts (c.1726–1794) bibliotek inköpt 1795. Oxenstiernas noter kan igenkännas genom en särskild stämpel, hans exlibris eller ett handskrivet ägarmärke.
Alla kompletta operapartitur och klaverutdrag ur donationen är idag införlivade i Raritetssamlingen och kan lokaliseras via Kortkatalog för noter. De exemplar som med säkerhet ingick i donationen är försedda med stämpeln ”G. Oxenstiernas don.” vilket även framgår av katalogkorten. Andra kort anger att exemplaret ”har tillhört Oxenstiernas samling” eller ”möjligen tillhört”. Dessa formuleringar tyder på att proveniensen har fastställts i efterhand. I vissa musikalier förekommer dessutom en handskriven markering ”Ox” vilket också kan indikera att materialet härrör från donationen.
En originallista över den så kallade ”Oxenstiernska donationen” finns bevarad och anses spegla hela det ursprungliga innehållet. Den är dock mycket summarisk och kan inte betraktas som ett heltäckande register, vilket gör proveniensbedömningen osäker i vissa fall.