Alströmersamlingen

Alströmersamlingen är ett av Sveriges mest betydelsefulla musikarkiv från 1700-talet. Den erbjuder en unik inblick i den europeiska musikens utveckling under upplysningstiden och är en ovärderlig resurs för forskare, musiker och utgivare världen över.

Samlingen hittades på vinden till Östads säteri så sent som 1948. Den är sannolikt bara en del av den ursprungliga kollektionen som tillhörde industrimannen Patrick Alströmer (1733–1804), initiativtagaren till bildande av Kungl. musikaliska akademien. Alströmers intresse för kultur och djupa engagemang för musik har lämnat ett bestående avtryck i det svenska kulturarvet.  Genom korrespondens, lånelistor och andra bevarade dokument kan man ana att delar av det musikbibliotek som Patrick Alströmer och hans bröder byggde kan ha skingrats genom auktioner och förstörts i en omfattande brand i Alingsås år 1779.

Den del av samlingen som överlevde deponerades till Kungl. Musikaliska Akademiens bibliotek 1949 och omfattar 231 tryckta verk samt omkring 700 musikaliska handskrifter. Innehållet speglar tidens musikaliska smak med ett rikt inslag av italienska, österrikiska och tyska tonsättare – med särskild betoning på kompositörer från den inflytelserika Mannheimskolan.

Purcells teatermusik i tryck

Ett av de tidigaste trycken i samlingen är den engelske barockkompositör Henry Purcells teatermusik, skriven mellan 1690 och 1695. Verket, Recueil d’airs à 4 parties tirez des opera tragédies & comédies, livre premier, trycktes av E. Roger i Amsterdam omkring år 1700.

Försättsblad till Henry Purcells Recueil d’airs à 4 parties tirez des opera tragédies & comédies, livre premier.

Roger hade kopierat den första engelska utgåvan från 1697 (H. Playford) men använde kopparstick och översatte titlarna till franska. Det blev den första monografiska publikation av Purcells musik utanför England, vilket vittnar om att hans verk redan i början av 1700-talet hade fått viss spridning och uppskattning i Europa. Endast två ytterligare exemplar av denna sällsynta trycksak är kända i dag: ett i Dübensamlingen vid Uppsala universitetsbibliotek och ett i Library of Congress i USA.

Sällsynta utgåvor

Utgåvor av den holländske musikförläggaren Gerhard Fredrik Witvogel är i dag sällsynta. Trots det finns en imponerande mängd av dem i Alströmers bibliotek. Bland dessa finns till exempel ett helt unikt häfte av Francesco Geminianis Menuetti con variationi för klaver, utgivet omkring 1740. Den lilla boken innehåller två menuetter med variationer – en i c-moll och en i g-moll – och utgör Geminianis första tryckta verk för klaver. 

Båda styckena är dock omarbetningar av menuetter ur hans concerti grossi. Med tiden blev de populära i sin egen rätt och började spridas separat från de ursprungliga verken. Senare införlivades dessa verk i Geminianis mer kända samling Pièces de clavecin. En av de tidiga utgåvorna av den från 1743 finns i bibliotekets serie Musik Rar.

Till vänster titelsidan och till höger den första notsidan av Geminianis Menuetti con variazioni.

Det yngsta bland Alströmers tryckta noter är Tre andanter med variationer av Conrad Kuhlau – ett svenskt verk, vilket är ovanligt i denna samling, som annars domineras av utländskt material. Noterna gavs ut av Åhlström i Stockholm år 1793.

Titelsidan och den första notsidan av Conrad Kuhlaus Tre andanter.

Manuskriptserien

I manuskriptserien i samlingen finns många spännande verk inköpta av Alströmer under resor utomlands eller kopierade i Sverige och donerade till honom av släkt och vänner. Flera unika saker finns även där, som cellokonserter av I. Mara, cembalokonserter av H.P. Johnsen, samt flera verk av Roman, Geminiani, Pergolesi, Händel och andra framstående tonsättare.

Ett intressant stycke är Fuga för stråkorkester bevarad i form av partitur och stämmor i handskrift och som länge tillskrivits J. A. Hasse. Verket blev populärt och spelades flitigt under flera decennier efter att Alströmersamlingen kom till biblioteket och blev tillgänglig för allmänheten. Senare upptäcktes dock en annan kopia i Tyskland där kompositionen tillskrevs F. X. Richter – sannolikt den rätta upphovsmannen. Trots detta lever musiken vidare som ”Hasses fuga”.

”Hasses Fuga”