Fryklunds samling
Daniel Fryklund (1879–1965) var lärare, språk- och musikforskare samt en passionerad samlare. Under sitt liv samlade han musikinstrument, brev, musikalier och musiklitteratur. Han testamenterade hela sin omfattande samling till Kungl. musikaliska akademien (KMA).
När donationen inkom fördelades den mellan akademiens bibliotek och Musikmuseet. Biblioteket fick huvudsakligen notmaterialet, medan museet tog emot övriga delar. Med undantag för instrumenten är idag båda delarkiven samlade under samma tak.
canzonetter för tre röster, utgiven i Neapel 1618.
Musikaliesamlingen omfattar diverse material såsom tryck från 1500–1600-talet, autografmanuskript av både svenska och utländska tonsättare, samt en stor samling gitarrmusik från tidigt 1800-tal. Den sistnämnda är inte katalogiserad, men förteckningar över innehållet finns i referensbiblioteket.
Övriga notrariteter, i huvudsak rör det sig om äldre tryck, är ordnade alfabetiskt och är sökbara i kortkatalogen för noter.
Museets delarkiv innehåller Marseljässamlingen, material om August Bournonville, Jenny Lind, Christina Nilsson och den italienska teaterimpressarion Mariano Tamburini, samt brevsamlingar, fotografier, tidningsklipp och specialkollektioner som frimärken och exlibris. Här finns även Fryklunds personliga handlingar och en sammanhållen samling äldre musiklitteratur. De böcker han donerade till Musikmuseet under sin livstid spreds och införlivades med övrig litteratur men återfinns idag i bibliotekets serie Litteratur rar.
Daniel Fryklund dokumenterade sin samling i flera tryckta verk, där Collection Fryklund 1949 är särskilt framträdande. Han skrev även artiklar i Svensk tidskrift för musikforskning (STM) som belyste samlingens innehåll och betydelse.
Ett intressant exempel, inte minst ur provenienssynpunkt, är Secret pour composer en musique par un art nouveau… av René Ouvrard (1624–1694), en fransk präst, musiklärare och teoretiker.
Boken, publicerad år 1658, är en slags ”snabbkurs” i barockens kontrapunkt. Den utlovar en enkel metod att komponera fyrstämmig musik där man utgår från en given basstämma och med hjälp av regler och tabeller kan lägga till de övriga tre stämmorna. Här ser man 1600-talets pedagogiska ambitioner inom musikteori och får en glimt av en tid då musikundervisning började bli tillgänglig även utanför kyrkliga och aristokratiska kretsar. Boken återfinns i bibliotekets samling Litteratur rar, och Fryklund omnämner den i sin artikel ”Musikbibliografiska anteckningar” i STM från 1928. Troligtvis är detta hans eget exemplar.