Bibliotekets musiksamlingar
Hos oss hittar du noter i både manuskript och tryck, musiklitteratur och musiktidskrifter. Bibliotekets arkiv speglar Sveriges musikliv från 1700-talet till vår egen tid.
De första åren (1771–1800-tal)
När Kungliga Musikaliska Akademien instiftades av Gustav III 1771 fick musiklivet för första gången i Sverige en fast institutionell ram. I akademiens stadgar fastslogs att en archivarius (arkivarie) skulle ansvara för att ordna akademiens ”handlingar och musicalier och däröfver författa Register”.
Redan året därpå, 1772, gjordes det första inköpet till biblioteket och samma år fick biblioteket även sina första gåvor, bland annat från H. L. Munthe och Patrick Alströmer. Biblioteket skulle dels innehålla noter som Akademiens ledamöter själva hade komponerat, dels noter med musik som hade skänkts till Akademien och som hade godkänts och valts ut av ledamöterna.
En central gestalt i bibliotekets tidiga historia var Pehr Frigel (1750–1842) – kompositör, sekreterare och bibliotekarie. Under hans tid vid biblioteket sammanställdes den första systematiska katalogen som blev färdig 1806. I den ordnade han materialet i tre huvudkategorier: vokalmusik, instrumentalmusik och musiklitteratur.
År 1849 öppnades biblioteket för allmänheten. Det markerade ett skifte från ett internt resursbibliotek till en nationell samling för forskning, undervisning och konstnärlig utveckling.
Ett växande kunskapscentrum (1900-tal)
Under 1800- och 1900-talen fortsatte biblioteket att växa genom inköp, gåvor och inlån av material från andra samlingar. Under 1800- och 1900-talen tillkom stora mängder nottryck och handskrifter från svenska tonsättare, liksom samlingar med äldre kyrko- och hovmusik.
Biblioteket flyttade flera gånger inom Stockholm – från Riddarhuset och Kirsteinska huset till Nybrokajen, där det låg i nära anslutning till Musikaliska Akademien.
1981 blev biblioteket en del av Statens musiksamlingar, tillsammans med dåvarande Musikmuseet och Svenskt musikhistoriskt arkiv och fick då en tydligare roll som förvaltare av Sveriges musikaliska kulturarv. Här samlades resurser för forskning, katalogisering och bevarande av både äldre och nyare musikmaterial.
1996 flyttade biblioteket till Bonnierhuset på Torsgatan och bytte samtidigt namn till Statens musikbibliotek. Under denna period påbörjades arbetet med att digitalisera kataloger och övergå till elektroniska register – en omfattande omställning som lade grunden för dagens digitala tjänster.
Digitalisering och tillgänglighet – från kortkatalog till nätresurs
Sedan 1986 ingår biblioteket i den nationella bibliotekskatalogen LIBRIS, vilket gör det möjligt att söka i stora delar av samlingen via nätet.
Ett av de mest betydelsefulla digitaliseringsprojekten är DigiLellky, uppkallat efter den tidigare bibliotekarien Åke Lellky som jobbade som bibliotekarie på biblioteket 1936–1968. Projektet omfattar närmare 300 000 digitaliserade katalogkort som beskriver omkring 120 000 noter – allt från 1700-talets tryck till unika handskrifter och rariteter. Arbetet finansierades av Riksbankens Jubileumsfond 2009–2010.
Musik- och teaterbibliotekets digitala kataloger kompletteras i dag av flera specialdatabaser, som gör det möjligt att söka i både notsamlingar, brev och musiklitteratur. Arbetet med att digitalisera äldre samlingar och förbättra sökbarheten pågår kontinuerligt.