Månadens raritet: Aarstiderne – Tjajkovskij i danska mästares sällskap
Upptäck en ovanlig dansk utgåva av Tjajkovskijs Årstiderna där pianomusiken möter danska dikter och träsnitt.
En dansk utgåva som sticker ut
Tjajkovskijs Årstiderna op.37-bis är en av musikhistoriens mest spridda samlingar för piano och består av tolv stycken, ett för varje månad. Verket publicerades första gången 1876 i den ryska musiktidskriften Nuvellist. I Musik- och teaterbibliotekets samlingar finns flera utgåvor, men den här rariteten skiljer sig från mängden.
År 1881 gavs nämligen en ambitiös dansk utgåva ut i Köpenhamn: Aarstiderne. Här kombineras Tjajkovskijs musik med poesi och illustrationer av samtida konstnärer i en form som påminner om en kalender.
Musik, poesi och träsnitt
I originalutgåvan av Tjajkovskijs Årstiderna föregicks varje pianostycke av en kort epigraf (ett litet citat ur rysk poesi). I Aarstiderne är dessa ersatta av hela diktsidor av den danske poeten och dramatikern Holger Drachmann (1846–1908), tillsammans med träsnitt.
Illustrationerna bygger på teckningar av flera danska konstnärer, bland andra Pietro Krohn, Erik och Frants Henningsen, Hans Tegner, August Jerndorff och Thorvald Niss. Själva träsnitten utfördes av den skicklige träsnittskonstnären Frederik Hendriksen.
Från idé till utgivning
Bakom satsningen stod Henrik Hennings (1848–1923), en ung direktör för Kgl. Hof-Musikhandels Forlag. Hans första idé var att låta Drachmann skriva tolv dikter om årets månader och sedan välja musik av olika tonsättare som kunde passa till dikterna.
Under arbetets gång växte projektet. Dikterna publicerades först i tidskriften Ude og Hjemme den 19 december 1880, illustrerade med träsnitt. Därefter knöts materialet samman med Tjajkovskijs Årstiderna och gavs ut som album.
Olovlig revidering och tysk piratkopiering
Notbilden i den danska utgåvan visar att förlaget sannolikt använde en färsk tysk utgåva från 1881 (A. Fürstner, Berlin) som var en piratkopia. Olagliga omtryck var mycket vanliga vid den här tiden. Utgåvan var dessutom “reviderad” av pianisten och pedagogen Carl Klindworth, något som väckte stark irritation hos Tjajkovskijs förläggare Pjotr Jurgenson:
”….Tänk vad svinaktigt Klindworth har betett sig mot dig och mig: Fürstner hade tryckt om dina ”Årstiderna” som op.37 (Sonat) och dina 12 morceaux moyenne difficulté och sedan skriver han i reklamen: «Carl Klindworth´s revidierte Ausgabe” – med dubbelt så stora bokstäver som för Tschaikowsky. Fürstner får göra vad han vill, men hur kan Klindworth ha mage att ”revidera” någonting som är ditt? Har du dött, eller? Juridiskt sett krävs det inget godkännande från dig, förstås, men vänskapen då? (…) Han som drog sig för att börja se över Schumanns verk medan m-m [madame] Schumann fortfarande levde?! (…) Jag är hemskt arg på Klindworth, mycket arg!…”
(P.I.Tjajkovskij. Perepiska s Jurgensonom. Tom 1. 1877–1883.M.1938, s.218).
Verket lever vidare
År 1885 köpte Jurgenson rättigheterna till Årstiderna. Det var då verket fick sitt opusnummer 37-bis. Bis-tillägget fick den för att inte blanda ihop den med sonaten opus 37 och flera andra opus som redan fått högre nummer.
Vi vet att Tjajkovskij hade en kort brevkontakt med Henrik Hennings 1892, då Hennings bjöd in honom att uppträda i Köpenhamn. Resan blev dock aldrig av. Däremot finns ett exemplar av den danska utgåvan bevarat i Tjajkovskijmuseet i Klin.