Ivar Hallströms dagboksbrev

I bibliotekets Hallströmsamling ingår en särskild tilläggsaccession från 2012. Det rör sig om Word-utskrifter av cirka 770 dagboksbrev från åren 1889–1891 och 1894–1896. De sammanställdes för drygt tjugo år sedan av läkaren och Alice Tegnér-forskaren Tomas Brundin (1936–2025) och hans fru, Margareta Brundin (1937–2007), då bibliotekarie vid Kungliga biblioteket.

151 av dessa resebrev skrevs av Hallströms elev och reskamrat, tenoren Olof Lemon, (1866–1934) till sina föräldrar Adolf och Mathilda Lemon, men nedtecknades av Hallström.

Utskrifterna hamnade först hos Birger Källén (1914–2009), långvarig ordförande för Samfundet för unison sång tillika ordförande för Wilhelm Peterson-Berger sällskapet 1993–1998. Han lät publicera ett mindre antal av breven från Hallströms rumänska resor i Samfundets årsskrift 2001–2002. Den första resan företogs sommaren 1880 tillsammans med Hallströms elev, tenoren Arvid Ödmann (1850–1914), och den senare, sommaren 1889 tillsammans med Olof Lemon. Ett hundratal av Hallströms och Ödmanns resebrev ingår också, något förkortade, i den senares postumt utgivna memoarer 1915.

Via Bengt Enflo, även han omsider ordförande för Wilhelm Peterson-Berger sällskapet, kom så Brundins utskrifter 2012 till Hallström-samlingen på Musik- och teaterbiblioteket. Brevoriginalen, som verkar ha förvarats hos Brundins moster, operasångerskan Gurli Lemon-Bernhard (1916–2011) tycks emellertid tills vidare vara på vift – i värsta fall är de förkomna.

Hallström var en skarp iakttagare och fällde inte sällan humoristiska och drastiska kommentarer om både sig själv och andra. Breven till Olof Lemon och brodern Wilhelm ger uppiggande inblickar i de ofta mödosamma bestyren kring de veckovisa musiksoaréerna på slottet och den ofta ”sångkåte” (Hallströms eget uttryck) Oscar II, med vilken Hallström sedan studieåren i Uppsala var personlig vän.

Nedan följer ett smakprov på sådan frispråkighet – inte utan underhållningsvärde – i ett brev till Olof Lemon i Paris, skrivet den 17 maj 1895. ”Nordqvist” är kapellmästare Conrad Nordqvist på Operan. ”Oscar” är Hallströms sångelev Oscar Bergström och ”Taubens” syftar på grevinnan Taube, alltså sopranen Mathilda Grabow med maken Karl Evert Taube. ”Halvorsen” är den gästande sopranen Béatrice Véhon-Halvorsen och ”Lunkan” den folkkäre operasångaren Carl Fredrik Lundqvist. ”Kunigunda” var Hallströms benämning på den fromt religiösa drottning Sofia och ”Fehr” är kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen Fredrik Fehr. Det bör i sammanhanget framhållas att Hallström som anställd i hovstaten naturligtvis var en ytterst lojal medarbetare.

I går omvexlande regn och sol under hela dagens lopp – i dag är det åter fullkomligt blått – och kl. 8 på morgonen är det redan +15. – Jag fick mina 1000 kr af staten i går – bra skönt! – Kl. precis 3 började Kungen qväda i bibliotheket inför en utvald samling nuckor! Kl. ½ 6 sjöngs sista sången; det var den 22a i ordningen. Voj! Jag var så våt, som om jag legat i Norrström. – Kors i alla herrans vägar, så’nt elände!!! Middag intog jag med Nordqvist och Oscar (som väntat ½ timma i farstun) hos Taubens, och vet du, helan och halfvan smakade ovanligt godt! – Aftonen tillbringades på Storan, för att höra Fru Halvorsen som Traviata. Gräsligt! Inte en ton var – – – ton, utan skaller!!!! Hon och Lunkan brusto dessutom i memoreringen i 2dra aktens långa duo, och finalen i 3dje akten hoppade upp och ner! Oj! Fy fan! – Det var, märkvärdigt nog, mycket folk. – Ett märkligt och sorgligt dödsfall inträffade i förrgår: Pastor primarius Fehr! Unga karlen, 46 år!! Presterna dansa i förtjusning, ty han var frimodig och ville ha bort den för dem behagliga surdegen. Allmänt fruktas för efterträdaren, som nog blir någon Kunigundaläsare-lort-strunt!

Henry Larsson