Boijes samling

Om Boije vet man relativt lite. Han gick i skola i Halmstad, hade ett starkt intresse för musik och botanik, och lärde sig spela gitarr av sin far som var militär. Under Boijes era blomstrade gitarren i Sverige, särskilt efter 1820 då utländska notutgåvor och gitarrskolor började strömma in. Svenska tonsättare hakade på trenden och gav ut sånger med gitarrackompanjemang eller verk ”för klaver eller gitarr” i allt snabbare takt. Boije tycks ha haft en närmast omättlig aptit på allt som rörde gitarren – noter, metoder, instrument. Han samlade genom köp, gåvor och kopiering, och hans unika kollektion speglar både tidens musikaliska strömningar och en djup personlig passion.

Efter Boije af Gennäs bortgång skänktes hans unika notsamling till biblioteket år 1924 i enlighet med hans önskan. Samlingen består uteslutande av verk för gitarr och omfattar närmare 1000 kompositioner i både tryck och handskrift från 1800-talet – en ovärderlig dokumentation av gitarrens guldålder.

Noter och autografer

Bland höjdpunkterna finns hela 126 verk av Mauro Giuliani (1781–1829), en av tidens främsta gitarrvirtuoser. Giuliani skrev omkring 200 verk, och Boije lyckades samla mer än hälften. Giuliani var inte bara en musikalisk gigant – han blev också världens första musiker med en egen idoltidning i London.

Ett annat dragplåster är Fernando Sor (1778–1839). Han var en spansk gitarrist och tonsättare från Barcelona som levde och verkade i London och Paris. Det finns cirka 50 verk av honom i Boijes samling.

Samlingen innehåller även verk av de italienska mästarna Matteo Carcassi och Ferdinando Carulli – båda legendariska namn redan under Boijes livstid. Deras kompositioner, undervisningsmetoder och personliga stilar har haft ett bestående inflytande på gitarrens utveckling. För den invigde erbjuder samlingen även en särskild glädje: Boijes ryska noter, med sällsynt repertoar för den sju-strängade gitarren.

I delen med handskrivna noter utmärker sig särskilt en betydande mängd originalmanuskript av den ungersk-österrikiske gitarristen och tonsättaren Joseph Kaspar Mertz (1806–1856). Mertz räknas till en av 1800-talets främsta virtuoser inom klassisk gitarr och hade en modernare romantisk stil. Hans unika manuskript tros Boije ha förvärvat direkt från Mertzs änka under sina utlandsresor vilket ger samlingen en särskild autenticitet och historisk tyngd.

En unik samling av gitarrnoter

Redan några år efter att Boijes samling hade donerats till biblioteket hade den etablerat sig som en internationell guldgruva för klassisk gitarrmusik. Gitarrister från hela världen började uppmärksamma det unika innehållet, och dess rykte har sedan fortsatt att växa – både som forskningsresurs och som inspirationskälla för utövande musiker.

Ett tidigt vittnesmål om samlingens betydelse finns bevarat i ett brev från bibliotekarien Carl Fredrik Hennerberg till musikforskaren och samlaren Daniel Fryklund, daterat 1930:

”Du nämner, att du studerat våra samlingar av gitarrkompositioner, och att du är lycklig ägare av ett större antal sådana, som ej finnas i vår samling.  Detta skal jag icke försumma att meddela den spanske gitarrvirtuosen Segovia, när han härnäst kommer hit. Han blev ytterlig imponerad av vår samling, när han fick se den, och satt flera dagar där nere i källaren och lärde sig utantill en hel del samt tog avskrifter av andra. Särskilt var han förtjust över att finna så många tonsättningar av Giuliani och Sor, vilka han förgäves letat efter både i den gamla och den nya världen. Han ställde i utsikt att vid återkomsten hit bliva en flitig gäst hos mig. Vidare har han ute i Europa med beundran talat om den svenska samlingen, vilket haft till närmaste följd, att två elever i gitarrklassen i Wien legat här i ett par månader och tagit avskrifter, framför allt av Mertz, av vilken Boije af Gennäs kommit över en betydande mängd autografer.”

Under den analoga eran var efterfrågan på Boijes notsamling så stor att biblioteket, i samband med introduktionen av kopiatorn, skapade en parallell samling i form av så kallade skyddskopior. Dessa kopior ökade tillgängligheten, samtidigt som de skyddade de ömtåliga originalen från slitage.

2007 togs ett stort steg in i den digitala tidsåldern då hela Boijes samling digitaliserades och gjordes tillgänglig online. Sedan dess har intresset fortsatt att vara starkt – samlingen är lika uppskattad idag som den var för ett sekel sedan, och upptäcks ständigt av nya generationer gitarrister.

2024 uppmärksammade gitarrsällskap världen över att det gått 100 år sedan Boijes samling ställdes till allas förfogande. Biblioteket får återkommande tackbrev från musiker och forskare – liksom förfrågningar om att använda noter ur samlingen i nya utgåvor och inspelningar.